Hemsida | Om oss själva | Vintjärn | Flugor och Fiske | Vänner |
Myror
|
Om jag vid något tillfälle villade bort mig på allvar skulle jag helst vilja göra det i sällskap med en före detta granne. Han är en s.k överlevnadsexpert och ger sig obekymrad ut på långa vildmarksvandringar med en utrustning bestående av kniv, tändstickor och en plåtburk att koka maten i – och förmodligen går han aldrig vilse! Ge mig en talldunge, en myrstack och vatten att dricka så klarar jag mig prima, säger han. En smula skeptisk lyssnar jag till hans utläggning. Ett avkok på färska tallskott kan jag till nöds acceptera – men myror!
|
|
Jag beslöt mig för att pröva, och ett par dagar senare, i samband med en fiskeutflykt, kniper jag en ilsken stackmyra mellan tummen och pekfingret, stoppar den i munnen och tuggar. Kanske mina smaklökar är avtrubbade, men nog hade jag väntat mig mera. Ett syrligt sting på tungspetsen, det är allt. Jag tar en till. Efter ett tiotal har jag vant mig vid den lätt beska smaken av myrsyra, men känner att jag skulle vara rejält hungrig för att ge mig på en hel myrstack.
|
|
Myrans speciella bouquet är intressant för oss flugfiskare eftersom man misstänker att fisken inte enbart betraktar myran som ett näringsintag vilket som helst, utan faktiskt njuter av smaken. Det skulle i så fall förklara varför en öring även mitt under pågående sländkläckning gärna snappar upp en myra som tillfälligtvis råkar driva förbi. Faktum är att harr och öring älskar myror, och även om vi inte vet exakt varför, är det en okunninghet vi kan leva med. Det är ju trots allt ett av dessa angenäma mysterier som får oss att fiska istället för att köpa vår fisk i butik.
|
|
Om inte kylan är allför besvärande är myrorna i rörelse tjugofyra timmar om dygnet. Sorglöst trasslar de omkring i strandvegetationen omedvetna om de faror närheten till vatten innebär. Ett kraftigt regn eller en häftig vindstöt får dem att tappa taget, och i nästa ögonblick finner de sig hjälplöst sprattlande på vattenytan, ett lätt byte för en hungrig fisk. Enstaka vak med ojämna mellanrum kan vara ett tecken på att myror står på menyn.
|
|
I Sverige finns ett 60-tal arter av myror. De flesta är av ringa intresse för fiskaren, med två undantag; Stackmyran och hästmyran. Den sistnämnda en rejäl bit, lämpligen imiterad på krok 8-10. Gemensamt för samtliga imitationer, oavsett material, är en slank midja som markerat skiljer bakkropp från framkropp (huvud). Midjan gör flugan attraktiv och identifierar den som lämplig föda. En mer kompakt imitation fungerar inte alls lika bra.
|
|
Dun-Pelles myra. Per Persson, ”Dun-Pelle”, föddes år 1915 i Gravbränna utanför Föllinge. Pers passion var flugfiske, och i sin lilla verkstad tillverkade han tillsammans med hustrun Karolina mängder av flugor, som han sålde till lokala fiskare och gästande turister. Hans bäst kända flugmönster är förmodligen ”Prästen” och ”Prästfrun”. En myr-representation finns också med i hans mönstersamling, en Royal Coachman-liknande fluga, stjärt och vinglös och försedd med ett styvt, stubbat hackel. Per Persson avled 1982, och med honom gick ett stycke svensk sportfiskehistoria i graven.
|
|
Dubbing-myra.
|
|
Hjorthårs-myra.
|
|
McMurray-myran.
|
|
Bindtråds-myran.
|
|
Polycelon-myran.
|
|
Att fiska myrimitationer är
på det hela taget en stillsam och avkopplande sysselsättning, framför allt
därför att man inte behöver jäkta som under en kortvarig sländkläckning.
Myror har en alldeles speciell attraktion för fisken. Man kan ta tid på sig,
välja mönster i godan ro och planera sina kast. Om fisken tog den förra
myran som kom drivande tar den också nästa – även om det dröjer en kvart.
|
Hemsida | Om oss själva | Vintjärn | Flugor och Fiske | Vänner |