|
Vänner

Tre Mafiosi ? Nej, jag själv flankerad av
två goda vänner, Kjell och Anders, någonstans på den ryska tundran. Att
ha vänner att dela sina upplevelser med är en gåva. Här nedan några
personer som på olika sätt har berikat mitt liv. Inte oväntat har de
alla fiske som ett gemensamt intresse.
PETER

| Peter Andersson är en
annorlunda vän, såtillvida att vi aldrig har träffats eller ens
pratat med varandra i telefon. Det hela började när Peter för
många år sedan publicerade en artikel i ett fiskemagasin.
Artikeln fångade mitt intresse, och jag ringde upp redaktören
och fick Peters adress. Sedan dess har vi i åratal utbytt tankar
om fiske, flugmönster, material, bindteknik – och ja, om livet i
största allmänhet. Numera går det sällan en vecka utan att vi
har kontakt via brev eller E-post. Peters envetna sökande efter
udda bindmaterial har gett mig många nya uppslag, särskilt som
han frikostigt delar med sig av sin upptäckter. RA
|

Sin flugfiske-karriär
startade Peter som 15-åring. Gäddan har alltid varit favoriten,
men det hindrar inte att han då och då tar en tur till ett
regnbågsvatten för att pröva nya dunkrokar. Som flugbindare
hyser han en särskild förkärlek för Joe Brooks ”blondiner” med
vingar av naturell eller infärgad bucktail. Peters specialitè är
för övrigt streamers där smältlims-huvuden och smältlims-kroppar
kombineras med traditionella fjäder- och hårmaterial.
Intressanta effekter uppnår han genom att exempelvis trä färgade
pärlor på krokskaftet eller göra en bädd av bindtråd i olika
nyanser innan det transparenta limmet läggs på. RA
E-mail:
peta_and@yahoo.se |
Sven-Erik

Sven-Erik Söderqvist är min äldste vän,
och den hederligaste människa jag vet. Vi gick i byskolan tillsammans
och har sedan dess aldrig tappat kontakten med varandra. Ett bestående
minne som vi delar var en dag då ett åsknedslag med våldsam kraft
slungade oss ner i ett dike och sånär ändade våra liv. Sven-Erik och
hans fru Gunvor har genom alla år varit byn trogen, och jag kan inte
föreställa mig vilka påtryckningar som skulle förmå dem att överge
Vintjärn. Båda delar ett intresse för friluftsliv. Gunvor som jägare och
Sven-Erik som fiskare och skidlöpare med flera Wasalopp bakom sig. Om
inte Sven-Erik med sin traktor röjde väg åt oss när snöfallet tätnar,
skulle Bibi och jag en stor del av vintern vara insnöade för gott.
HELEN

Efter att ha samarbetat
med Helen Kensby på många mässor, flugbindningsdemonstrationer och
kurser har jag kommit att uppskatta henne både som vän och som
fingerfärdig flugbindare. Mest har hon gjort sig känd som lärare i
flugbindningsteknik, inte bara i Sverige utan även utomlands. Hennes
stillsamma framtoning och lågmälda pedagogik får såväl nybörjare som mer
avancerade bindare att känna sig välkomna. Det är lätt att tycka om
Helen och att låta sig inspireras av hennes entusiasm. Personligen kan
jag bara påminna mig ett tillfälle då våra åsikter gick isär. Den gången
gällde det vingarnas placering på Sjösandsländans imitation – och Helen
hade rätt förstås!

Helen bor sedan många år i vackra Mangskog, nordost om Arvika i
Värmland. I sin flugbindningshörna producerar hon en aldrig sinande
ström av nätta och välbundna flugor för öring, harr och regnbåge. När
hon lyfter blicken från sitt arbetsbord kan hon se ut över ett pastoralt
landskap av grön ängsmark, blått vatten och mörk barrskog. En
avkopplande miljö för en stundtals jäktad flugbindare. Jag föreställer
mig att hon rentav gnolar några strofer ur ”Ack Värmeland du sköna”
medan hon omsorgsfullt lackar huvudena på ytterligare ett dussin gracila
dunkrokar och placerar dem i facket för avgående post. RA
HELENS FLUGBINDERI
E-mail: helen.kensby@spray.se
|
JAN
 |
Jag har känt Jan Östberg sedan
han för några år sedan introducerade mig till Borgärdsströmmen,
ett litet harr-och öringvatten bara ett stenkast från hans och
Annikas bostad. Jan binder sina egna flugor, gör pirkar för
vinterfiske och i sin verkstad tillverkar han med stor omsorg
de vackraste jakt-och fiskeknivar jag har sett. Hans
konstnärliga begåvning tar sig olika uttryck. När tillfälle ges
hämtar Jan gärna ner sin fiol från hyllan, hartsar stråken och
ger sig hän åt polskor, gånglåtar och brudmarscher tillsammans
med övriga medlemmar i Svärdsjö spelmanslag. En musik med djupa
rötter i bygden. RA |
 |
Mitt intresse för
knivmakarkonsten började 1986, och knivarna har under åren
hamnat lite överallt i världen. Inspirationen och materialet,
såsom masurbjörk och älghorn m.m. får jag från naturen runt om i
Dalarnas östra finnmarker. |
 |
Red Killer har jag fiskat med i många år. Med den här
öringdräparen har jag landat mina största öringar. Den fiskar
också bra som tandem. Tandemflugor görs ofta så att två, i det
här fallet lika streamers, binds fast efter varandra. Red Killer
och ytterligare tre av mina flugkreationer har varit med i
Gunnar Westrins fiskeartiklar i NSD. |
Bindbeskrivning Red Killer.
| Krok: |
Streamerkrok i storlek 4-6 |
| Bindtråd: |
Svart |
| Stjärt: |
Svarta hackelfibrer från tupp |
| Kropp: |
Silvertinsel eller flätad tinselstrumpa i silver, gärna förtyngd
med några varv blytråd |
| Ribb: |
Rund silvertinsel |
| Vinge: |
Röd bucktail, tre remsor
silvertinsel |
| Hackel: |
Svarta hackelfibrer från tupp |
| Huvud: |
Bind in ett par kulögon, lacka
med svart- eller klarlack efter behov |
www.ostbergs.net
|
Nisse Kulle och
bambu

|
Mitt stora intresse inom det stora
ämnet flugfiske som innehåller mer än man långt ifrån kan greppa,
har hamnat på att förfärdiga flugspön i bambu. Den som introducerade
mej i detta vidsträkta ämne var rumpmasen Böril Jonsson från Fors.
Tidpunkten var julen 1985 med övningsbygge på våren 1986. Forsling
var oxå med. Böril hade då en gedigen bakgrund som spöbyggare och
förfärdigat förnämliga spön under ca 15 års tid. Hans grundläggande
principer för taperingskonstruktion kommer då och då fram då jag
själv ska konstruera en tapering. Hans kunskaper om slipning av
hyvelstål lever ständigt kvar i mitt egna byggande trots tjugo års
egna övningar på egen hand. Jag är honom evigt tacksam för det stöd
han har förmedlat.
För övrigt vill jag säga, Thank You for the Bamboo and Bringing it
to Me. det har blivi över 150 spön sedan dess.
Det roligaste med bambubyggandet är att kunna konstruera. Man
tröttnar på att kopiera.
För att inte bli långrandig med en massa dravligt prat om egna
bedrifter och förträffligheter så passar jag på att lämna några tips
för spöbyggaren.
1. Splitta bambun succesivt i lika hälfter så långt det går. Kommer
tjockleken att närma sig ribbans bredd så hyvla undersidan fri från
märg. Du kan läsa vidare om motiv och exakt beskrivning i R.E
Milward, Bamboo, Fact, Fiction and flyrods, sid 163.
2. Räta noderna efter den princip som beskrivs i Dr. George Holden,
The Idyl of the Split-Bamboo, sid 63. Boken är från ca 1920. Detta
beskrivs oxå i Milwards bok på sid 165. Den slutliga knicken som då
hamnar i noden rätar du ut enligt Preben Torp Jacobsen, Stangbugning,
sidan 41. Detta blir det mest skonsamma och rationella sättet att
räta dessa ställen som kan vara mycket besvärliga och leder till
sprödhet och bristningar vid för mycket värmande.
3. Vid värmning, som måste till för att kunna räta bambun, avnänd
elektrisk värmepistol och bygg ett tak över pistolens mynning av
konservburk. Värm under taket. Värmen fördelas bättre och snabbare.
Detta har jag lärt av Lars-Göran Dahlin i Sköllinge. Lars-Göran är
den som kan mest om tekniken att hålbygga i Sverige. Hans struktur
på urfräsningen på hålet är enligt Powell´s princip.
4. Flamma stocken halverad (2-delat spö) på längden och kluven.
Använd gasollåga och ett brännarmunnstycke som gen en flödig
fiskstjärtsformad låga. Börja dina övningar med att flamma lättare
än du egentilgen önskar för att efter erfarenhet bränna på lite mer.
Jag började i andra änden och förstörde minst tre stockar. Jag
härmade då Wayne Cattanach i hans videofilm.
5. Kontrollera hyvelstålets "väss" genom att raka dej på underarmen.
Skärs inte stråna av med lätthet så får du träna mer.
6. Använd en vinkel på hyvelstålet som är ett par tre grader över 30
om du använder en Stanley Block Plane, Stöthyvel, 9 1/2. Du får
testa dej fram till det som passar dej bäst. Kan behöva matchas mot
bambun stock för stock. Jag har ett par tre olika anhåll för att få
olika bryningsvinkel.
7. Förhärda bambun vid 100-120 grader i ca 2 timmar och sluthärda
vid 180 grader i 20-30 minuter. Se vidare och något annorlunda i
Milwards bok på sidan 123 där oxå skälen till detta förfaringssätt
förklaras.
8. Om du använder båtfenissa, Spar Varnish, och dopplackerar så sila
lacken med jämna mellanrum. Silar av finaste slag som kan köpas där
man säljer bilacker ska användas. Även lack från nyöppnad burk ska
silas. Lackera aldrig slutskiktet med förtunnad lack. Värm i stället
lacken till önskad viskositet. Om du dopplackerar så ställ lackröret
i ett större rör där du har varmvatten. Ha en tyngd i botten på
lackröret. Det blir jobbigt om röret vill flyta. I vattenröret har
du en hävert så att du kan tömma för att fylla på med varmare vatten
då det börjar bli för kallt. Ju större ytterrör dessto jämnare kan
du hålla temperaturen. Erfarenheten får leda dej rätt. Jag har en
idé om att skaffa en doppvärmare i botten men har inte kommit dit än.
9. Om du vill konstruera en "egen" tapering så börja med en rak
tapering och modulera sedan denna. En rak tapering som mycket väl
duger som sådan bygger på Powel´s B-modell för tapering. Han har oxå
en A-tapering och en C-tapering. A-taperingen är en progresiv och C-taperingen
en regresiv tapering. En B-9 7´9 har jag funnit bli ett bra spö för
lina #5 då toppmåttet 1,66 mm används. Stigningen på diametern ska
sedan vara 0,381 mm per 5 tum. För att få B-8 så blir stigningen
0,339 mm per 5 tum och B-10 0,423 mm per 5 tum. B 7,8 blir slow,
B-8,4 medium fast, B-9 fast och B-9,6 very fast enligt
bambubyggarnas skala. Se vidare i Ray Gould, Constructing Cane Rods,
sid 32.
I Tom Fulk´s häfte från 2005 så kan du få reda på principerna för
olika fasoner på tapering som, Tip protection, Butt stiffening, Tip
section enlargement, Offset taper. Compound taper, Stepdown och
truarc.
Truarc bygger som en cirkel och blit i praktiken en parabolic. En
Truarc kan moduleras A-fason eller C-fason för olika buttar.
En Garrison är en nästan rak tapering med tip protection och butt
stiffening.
En Powell A-tapering är en progresiv tapering och en C-tapering en
regresiv.
Ett Dickersson 8014 något åt tip section enlargement.
Payne Canadian Canoe är åt en tredelad offset taper. Anderbergs
Midsummer 3-delat 7´9 ska emnligt hörsägen oxå vara en offset taper
. Jag har inte måtten och lutningarna.
Offset taper är inte ovanligt bland tredelade spön. Man kan bygga
uppåt eller neråt.
10. Fast jag inte bygger hålbyggt själv så vill jag nämna att man
kan läsa massor om principerna och måttjustering utifrån ett
homogent spö i Milwards bok.
11. Rita alltid taperingar grafiskt och använd en symetrilinje som
läggs så attytan mellan spö och symetri över symetrilinjen blir lika
med ytan under. Se vidare George E. Maurer and Bernard P. Elser,
Fundamentals of Building a Bamboo Fly-Rod, sid 226.
Enklast är att förfärdiga graferna i Excel.
Sök efter grundläggande strukturer som beskrivs i Tom Fulk´s häfte.
Bedöm sedan om du tror på uppmätningen. Det måste ju finnas skäl
till avvikelserna från den tänkta raka taperingen. Tänk på att många
avvikelser som man får vid uppmätningar är resultat av precisionen
vid förfärdigandet. Med vilken prcission bygger du själv? Mitt svar
långt högre än vad man får vid massproduktion med maskinfräsning.
Spön varifrån vi hämtar massor av underlag för våra byggen.
Om du mäter upp ett spö med ett lackskikt så vill jag fråga dig om
du vet hur pass jämnt lacken är fördelad över spöet. Dessutom, hur
många lackskikt är det? O s v.
Bygg sedan med eller utan korrigering. Se vad det blir.
Hälsningar och mycket bambu
Nisse |
|