DECEMBER 2014

Bibi anmäler sig på en ingivelse till TV-programmet ”Städmästarna”, en reality-serie där vinnarens pris är en resa till Japan. Hon blir utan omsvep antagen. Fattas bara annat förresten, för hur många kan skryta med att ha städat åt bl.a Liza Minelli, The Beach Boys och diverse andra kändisar i Malibu med omnejd? Bibis karriär som städmästare får emellertid ett hastigt slut i deltävlingen i Umeå, där hon tillsammans med två andra deltagare blir utslagen. Nej, någon lyxig Japanresa får hon inte, men istället en intressant erfarenhet och nya vänner. Vintern som börjat med lätt snöfall och snåla vindar kommer av sig. Från söderfönstret kan jag varje morgon blicka ut över ett stycke land, oförändrat dag efter dag.
 

Eftersom man fortfarande obehindrat kan ta sig fram i skog och mark klättrar jag en eftermiddag upp på berget för att undvika skymmande träd, och kanske i bild kunna fånga en av dessa spektakulära solnedgångar vi har vant oss vid på den senaste tiden. De starka färgerna uteblir och himlen får istället en lätt apelsinfärgad ton, vacker den också. Sittande på en gammal trädstam i sluttningen kan jag se ut över ett panorama av milsvida skogar, med frostiga björkar och och mörk barrskog i förgrunden. I vänster bildkant höjer sig den gamla gruvlaven, minnande om den tid då malmutvinningen gav bygdens folk sin försörjning.

Någon gång vid slutet av 90-talet presenterade Samlarhuset i Vällingby en exklusiv och unik kristallkollektion med fiskemotiv, som tagits fram av konstnären och gravyr-mästaren Jens Leek. Jag fann händelsevis broschyren om utgivningen, när jag vid ett tillfälle städade upp bland papper och tidningar som samlat damm i ett par årtionden. Av särskilt intresse för mig personligen är förstås att konstnären valt att dekorera ett av spetsglasen, nummer två från vänster, med en av mina flugor, ”the Balsa Wasp” eller Balsa-getingen som den gemenligen kallas. En populär ”torrfluga” - inte bara i Sverige.
 

NOVEMBER 2014

Kylan blir alltmer märkbar. Under ljudligt trumpetande kommer en morgon ett trettiotal svanar sträckande över byn på sin väg till vintervisten i Sydsverige, Danmark eller norra Tyskland. Jag hinner få upp min lilla digital-kamera, just när den sista gruppen passerar. I många år har jag haft en tung systemkamera hängande runt halsen under fisketurer och utlandsresor, och i mina gömmor trängs hundratals utrymmeskrävande dia-bilder. Eftersom jag inte längre är ute med föredrag och slide-shows, skaffade jag för en tid sedan en scanner för att kunna behålla mina bilder och samtidigt ge plats åt annat. Det här är min första scannade dia. Bilden tog jag för trettio år sedan, under mitt vinterhalvår i New Zeeland och Tonga. Mitt första försök blev häpnadsväckande bra - om jag får säga det själv.
 

Ännu en härlig kväll med Dalasinfoniettan. Den här gången under ledning av Tommy Andersson. Ett fullspäckat program tillägnat kompositören Gustav Mahler, med sånger och musik ur hans symfonier. Skönsång av underbara mezzosopranen Maria Forsström, en dynamisk och poetisk uttolkare av Mahlers rika sångskatt och med en röst som känns specialdesignad för att sjunga Mahlerskt bitterljuva sånger. Enkelt och rakt utan manér och med självklar innerlighet, som en recensent uttrycker det. En halvtimmes paus och mingel i foajén innan andra delen av konserten tar vid. Gott kaffe och smarrig kaka. Perfekt.

Bibi packar för USA, och den 17:e i månaden vinkar jag av henne vid tåget i Falun. I hennes resplaner ingår i första hand att besöka Mary i Baltimore, men hon räknar också med att besöka Virginia i Nashua, och om tiden räcker, barn och vänner i Austin. Vi är inne i den första egentliga vintermånaden. Fjärran från stadens neon blir natten svart som beck, och och jag får se till att uträtta mina utomhus-ärenden innan mörkret sätter in. Om man som jag sover länge på morgonen blir dagen kort – mycket kort. När jag med pannlampa trasslar omkring på gårdstunet för att hämta ved och vatten, kommer jag osökt att tänka på några dikt-rader av Alf Henriksson apropå vintermörkret:

OKTOBER 2014

Photo: Stefan Torstensson

Redan i början av månaden kan vi enskilda dagar känna senhöstens bett i kinderna. Träden gulnar - och på årets sista, halvt vissnade blomma trängs köld-duvna humlor om utrymmet. På avstånd hör vi slamret från arbetet nere på stora vägen, och en dag passerar hela arbetslaget byn. När vi nästa gång sätter oss i bilen ligger vägen jämn och fin, asfalten susar under hjulen och restiden till Svärdsjö halveras. Man frestas att trampa extra hårt på gaspedalen i blotta glädjen över att ideligen slippa skumpa över grovstens-moras och väja för grävskopor och tunga lastbilar.
 

Nu kommer höstens färger i toner av brunt, rött och gult. Innan kylan tar i, får vi under en vecka uppleva en härlig brittsommar, med behagliga vindar och en bara lätt beslöjad himmel. Älgjakten startar den 14:e i månaden i lätt dis men utan frost. Jakten blir lyckad med tre stora djur och två kalvar skjutna, väl i paritet med tilldelningen. Vi går en kväll en tur runt tjärnen nere i dalgången, njuter av kvälls-stillheten och kommer en smula andfådda upp på landsvägen söder om byn. I den tvära backen, där anrikningsverket en gång låg, möter vi två vargar som snabbt tvärar av ner mot Ågs-vägen när de ser oss.

En inspirerande eftermiddag med Dalasinfoniettan, som bjuder på ett trevligt och omväxlande program under ledning av Eva Ollikainen. På programmet bl.a Ravels fyra satser ur Le tombeau de Couperin, Stravinskijs Dumbarton Oaks, och Schönbergs Kammarsymfoni nr 2. Christina Landén står för dagens solistframträdande, när hon med sitt valthorn tar sig an Mozarts Hornkosert Nr 4, den i Ess-dur. Hon river ner applåder som aldrig vill ta slut. I skymningen, med musiken fortfarande i öronen, kör vi genom tysta skogar hem till Vintjärn igen.
 

SEPTEMBER 2014

I behov av en veckas miljöbyte efter diverse utställningsjobb, trevligt besök av Peter Jansson, gammal elev och uppskattad konstnär med akvarell som specialitet. Jag har följt hans utveckling i många år, och gläder mig åt hans framgångar. Som gäst är han självgående. Uppslukas förmiddagstid av de djupa skogarna och återvänder några timmar senare med ett välfyllt skissblock, där såväl vida landskapsbilder som detaljstudier från marknivå trängs på bladen. Och jo..., en smula fiske hinner vi också med. En kvälls-tur på sjön, med mig som självutnämnd ghillie, ger honom tre vackra gäddor fångade på flugspö och glittrig streamer.

www.peterjanssonart.com

Vägen till vårt hus har genom åren varit ett bekymmer, huvudsakligen vintertid. Smal, gropig och med uppstickande stenar här och var, vilket haft till följd att vanlig snöplog inte gått att använda. I stället har vi fått ta hjälp av traktor med skopa för att ordna framkomligheten. Efter att Samfälligheten beslutat snygga till vägen är förhoppningsvis det problemet ur världen. Den senaste tiden har man utfört ett rejält jobb, särskilt som de små stenarna som stuckit upp visat sig vara topparna på jättelika stenbumlingar. En del gamla träd har också fått stryka med i processen.

Efter flera frostnätter har nedräkningen inför vintern börjat. Vädret har dagtid varit vackert, och vi har god framförhållning. Det första snöfallet kommer inte att överraska oss i år. Veden är under tak, äpplena är plockade, fröer är insamlade och bilen har fått vinterdäck, men .... vår äng blev inte slagen i år, och vi har bara sorgfälligt tagit hand om vegetationen närmast huset. Vi sätter eld på tre-fyra högar av surt gräs som vi räfsat ihop. Rökutvecklingen är kraftig och vår tvätt som tillfälligtvis hänger på tork får en lätt, och inte helt oangenäm, doft av skog och vildmark.
 

AUGUSTI 2014

Regalskeppet Wasa sjönk den 10 augusti 1628 under sin jungfrufärd på Stockholms ström. Med tiden glömde de flesta bort var hon låg. På 1950-talet började privatforskaren Anders Franzén leta efter Wasa. Han visste att träfartyg bevaras i Östersjöns bräckta vatten, i motsats till saltvatten där skeppsmasken (Teredo navalis) snabbt kan förstöra trävirke. Efter ett äventyrligt bärgningsarbete, med hjälp bl.a av flottans dykare, fick man Wasa till ytan igen mer än 300 år efter förlisningen.
Efter ett par intressanta timmar i Wasa-muséet tar vi färjan till Slussen, och häpnar över storleken på den jättelika Finlandsfärja som ligger förtöjd vid kaj, med Stockholms tinnar och torn som bakgrund. Skeppsbyggnadskonsten har onekligen utvecklats sedan Gustav II Adolfs tid.

Efter några hektiska dagar i Stockholm och vännen Hans begravning, en stillsam vandring längs Ryssjö-dike i mossbevuxen John Bauer-skog. Bortsett från suset i trädtopparna och vattnets knappt hörbara porlande är tystnaden monumental. En lisa för sargade själar. Här metade jag öring som barn. Vi skrämmer ett par fiskar som, instängda i små vattenspeglar, pilar iväg för att hitta gömslen under strandbanken. Läckaget genom vallen gör att bäckens botten bitvis är nästan helt torrlagd. Men..... minnet bär jag med mig. Minnet av hur björntråds-reven stramade till, och en vackert tecknad bäcköring sprattlande hamnade framför mig på stigen.

Trevligt besök från Austin, Texas när Anna, Robert och barnen hälsar på. Elin och David, för dagen iklädda svenska t-shirts, går på upptäcktsfärd och undersöker på barns vis nyfiket omgivningarna. Robert och jag tillbringar några kvälls-timmar på sjön, fångar en gädda och några abborrar, och njuter av det härliga sensommar-vädret. Fortsättningsvis hoppas vi få se mera av familjen eftersom de efter moget övervägande beslutat flytta till Sverige för gott. Till Sveriges fördel en bra uppväxtmiljö för barnen, och ett samhälle mindre präglat av ständigt bil-åkande. På minus-sidan förstås problemet att skaffa jobb på en arbetsmarknad som är måttligt expansiv.
 

JULI 2014

Foto: Cat Fagerberg

Från fjärran Mexiko får vi besök av Catherine, dotter till Bibis son Albert och hans fru Sylvia. Bakom sig har hon en lång och smått äventyrlig resa. Vi kan glädjande nog bjuda på högsommarväder med klarblå himmel, solsken och ljumma vindar. Cat plockar smultron, och tillsammans jagar vi en het dag vackra Pärlemorfjärilar med våra kameror. Problemet är förstås att fjärilar fladdrar omkring, och sällan poserar mer än någon sekund åt gången. Cat lyckas bäst, så jag väljer hennes bild.

Tillsammans med Bibi och Cat en tur till Nusnäs och den traditionella trähäst-tillverkningen på Grannas. Dala-hästen har många år på manken, äldsta belägget är från år 1624. Känd i resten av världen blev den under Världsutställningen i New York 1939, där en jättelik kurbits-dekorerad Dala-häst prydde ingången till den svenska paviljongen. Från början en hyllning till en uppskattad arbetskamrat i skogen, är den numera en symbol både för Konungariket Sverige och vårt vackra Dalarna. Det intrikata måleriet väcker min beundran.

Under den värsta värmeböljan på många år reser vi till Siljansbygden för att hälsa på vänner vid Orsa-sjöns strand. Deras egendom, vackert bebyggd med utsikt över blånande vatten och avlägsna skogar, ligger på en gräsbevuxen sluttningen ner mot sjön. Under skuggande löv-verk bjuds vi på kaffe, kanelbullar och äppelpaj, och avslutar besöket med en simtur i det behagligt tempererade vattnet. En fin dag som vi kommer att minnas när snöyran ryker och kölden biter i skinnet.
 

JUNI 2014

Mitt flugbindnings-bord, alltför ofta en studie i kaos och förfall, har fått en ansiktslyftning. Detta efter att jag läst Mary Lamberts bok "Röja och Rensa". (Rekommenderas) Frigör yta, säger Mary Lambert, rensa sinnet och öppna för energi och framgång. Rena stridsropet! Rubriker som "Den vandrande skräphögen" (oskicket att inom hemmets väggar flytta högar av skräp från ett ställe till ett annat), har gjort mig stark och beslutsam.
Med oförminskad städ-iver beger jag mig upp på vinden. Där hänger bland annan bråte mina skridskor, nötta men förknippade med många minnen. Kommer jag någonsin igen att stå på en ishockey-rink och vänta på tekning? Naturligtvis inte, så bort....!

Enligt Allemansrätten får vi fritt vandra i skog och mark förutsatt att vi undviker att bryta grenar och smärre kvistar eller tar bark från träd. Efter den senaste skogs-avverkningen nära Långvintjärn är chanserna små att kunna göra någotdera. Vad vi ser är en skamlös miljö-förstörelse, med enda syfte att maximera skogsbolagets inkomst.
När kan vi utan risk för benbrott "vandra" på det här slagfältet? Om hundra år, om femhundra år......?

Nära vägen mellan Vintjärn och Svartnäs ligger sjön Hyn, i kvällsljuset stilla och oändligt vacker. Här bodde jag i flera månader i en liten fiskestuga utan kontakt med människor på veckor. Min packning lastade jag i kanot, eller bar på ryggen i stiglöst land fram till stugan. Var fjortonde dag tog jag mig ner till bygden för att proviantera, och återvände vanligen några timmar senare med ryggsäcken fylld av förnödenheter. När jag en kylig höstkväll, trött och svettig äntligen var tillbaka vid stugan, upptäckte jag att jag glömt köpa tändstickor. Det var den gången jag önskade att jag lärt mig konsten att drilla eld med hjälp av en pinne och torr mossa.
 

MAY 2014

I Svartnäs i Vildmarksförening firar vi att vårt motstånd medverkat till att de fullständigt vettlösa planerna på en vindkrafts-utbyggnad i regionen har antagit måttliga proportioner. Att 53 jättelika plåt-schabrak ska resas är illa nog. Men det kunde ha blivit värre - mycket värre.
Årets Valborgsmässo-firande sker i snöstorm. Snön vräker ner och det hopsamlade riset till brasan liknar mest en stor snöhög. Men... med envishet går vi igenom programmet trots kyla och allmän olust, äter grillkorv, dricker kaffe och beskådar fyrverkeriet. När brasan efter viss uppmuntran börjar flamma, drar vi oss närmare för att ta del av värmen. Själv håller jag det traditionella vår-talet iklädd ull-fodrad överrock, och med kapuschongen djupt nerdragen över huvudet. Dagen efter, första maj, ligger snön djup, och täcker landskapet så långt ögat når.  

Ja, så är det dags för European Song Contest, månadens stora TV-evenemang. Efter att under en timme ha översköljts av ljudbangar, blixtar, färgexplosioner, rökmoln, desperata sångröster, psykedeliskt kolorerade kuliss-arrangemang, och fullständigt obegripliga gymnastikuppvisningar av dansare i konstiga kläder, ger vi upp. För en jazz-älskare är föreställningen rena mardrömmen. Halvt bedövade zappar vi vidare, och hittar tillfälligtvis Lisa Nilsson show och kan vila ut i ett program som bjuder på avspänd sång och njutbar musik. En "lisa" efter cyklonen i TV 1.

Bara några dagar efter Valborgsmäss har all snön töat bort, och barrskogen reser sig långsamt ur vätan. Solskenet filtreras genom ett lätt dis och ljuvliga dofter stiger från skog, hyggen och myrmark - vår! Halvt skuldmedveten gläds jag åt att få leva i ett land, där man i fred och ro kan njuta av årets växlingar och naturens rytm utan att hotas av krig, ockupation, terror, våld och förstörelse.
Så här skaldar Helmer Nyberg i inledningen till sin dikt Än En Vår:

Var morgon öppnar jag min dörr
och stirrar ut förundrat.
Står allting kvar? Är allt som förr?
Är inget bränt och plundrat?

APRIL 2014

Innan snöfälten ens har smält bort helt, skjuter vitsipporna upp ur myllan och sprider sig som vita skyar över de fläckar av barmark som uppstått. Bibi reser vid månadens början tillsammans med sin syster Elisabeth till Denia i Spanien för att röja upp i hennes hus, som ligger på sluttningen mot det blå Medelhavet. Arbetet består huvudsakligen i att städa bort sanden, som den omtalade stormen från Sahara har deponerat på alla ytor. Bibi kommer hem igen efter fjorton dagar med en klädsam solbränna, och avsevärt uppfriskad av sol, bad och värme.

Vårtecknen radar upp sig. För första gången ser jag sädesärlan trippa omkring i brunt fjolårsgräs och söka mat. Svan-paret är tillbaka i Tjärn, och tranan som för ett par-tre månader sedan jagade småkryp på Nilens stränder i Nordafrika, har landat på myrmarken vid Erk-Hans tjärn. Och gäddan leker. Från min eka, som jag just satt i vattnet, kan jag på nära håll studera turerna. En stor gädd-madam uppvaktas av två envetna och energiska hannar, som ideligen kommer i slagsmål om den mest attraktiva placeringen.

Hög tid att starta tillverkningen av årets sats av tafsar för gädd-flugfisket. Tafsen är i princip samma som den jag sålde förra säsongen, bortsett från att jag har kortat grovdelen en smula för att få bättre tryck i kastet. Förbindelsen wire - nylon är preparerad med superlim och inbakad i tvåkomponents-lim, som jag färgat in av estetiska skäl. Ett beteslås gör flugbytet lätt. Tafsen är enkel, funktionell och billig, och jag säljer den genom Nordic Fly för 50 kr.

MARS 2014

Snöfall - isiga vindar - töväder - solsken - regn - dimma - solsken och snö igen. Det är en nyckfull vinter vi har bakom oss - och överraskningarna fortsätter dag efter dag. En vacker morgon förleds man tro att våren är här, för att bara ett par timmar senare få dra på sig vinter-överrocken och huka i snö-ovädret. Bekvämast är det onekligen att följa vädrets växlingar från vårt söder-fönstret. En kylslagen dag tar jag en bild av vårt lokala vattenfall i fruset skick. Det är förresten kommunens högsta, och bildas av vatten som störtar ner i ett övergivet dagbrott. Jag får en vision av en kyrkorgel med pipor i olika längd och tonlägen.

I kontrast mot tidigare bilder, en dag med mild-väder, som sveper in byn i mer eller mindre täta dimslöjor. Vi gör en långsam vandring genom samhället, ordentligt påbyltade i den fuktiga väderleken. Tystnaden och stillheten är monumental. På avstånd ser vi hur hus, träd och smärre föremål långsamt träder fram ut töcknet när vi närmar oss, för att åter tona bort i dimman när vi går vidare. Naturen verkar inte ha bestämt sig än, men Kung Bore ligger uppenbarligen i dödsryckningar.

Böle-leden är efter vinterns påbörjade vägarbeten i mycket dåligt skick, och man gör klokt i att trycka lätt på gaspedalen. Arbetena ska enligt planerna vara klara under nästa år, om det är ett löfte eller en förhoppning återstår att se. Men.... vilken glädje är det inte att för första gången i år få skåda öppet vatten igen efter vinterns träda. Irritationen över den allt gropigare vägen skingras när man vid Isala ser Svärdsjön, till stor del isfri, spegla berg och skog.

FEBRUARI 2014

Efter avstängningen av landsvägen till Böle, har vi de senaste dagarna fått vänja oss vid smala och slingriga skogsvägar under våra provianterings-turer till Svärdsjö. Men.... vid Åg vidgar sig vyerna och vi kan glädja oss åt ett vidsträckt panorama över Ågsjön, inramad av skogar, isbunden men vacker. I övrigt? Ja, vintern segar på. En till synes oändlig räcka av dagar med blygrå himmel, fuktig kyla och ideliga men kortvariga snöfall. När såg vi solen senast?

Stående till anklarna i snön får vi bevittna hur Elin och Frank gifter sig under en ceremoni på det gamla posthusets trappa på Damm-höjden. Giftermålet är borgerligt, och officient en av brudens farbröder med titeln domare. Brudgummen, för tillfället iklädd sin ståtliga norska folkdräkt, ser till att ringen hamnar på rätt finger varefter han placerar sin rödkindade brud på en spark för färden till Folkets hus, där ett drygt hundratal gäster samlats. Efter en härlig middag och många tal, spelar en för dagen inhyrd orkester upp till dans. Ett väldigt trevligt evenemang och en ljuspunkt i vintermörkret.

Från Paris via Stockholm får vi besök av Clémence, en ung dam ur Bibis franska släkt. Hon åtföljs av min styvson Charlie, som flugit över från Austin för några dagars besök hos oss och vänner i Stockholm och Karlstad. Clémence fascineras av snön, tystnaden och av vårt enkla sätt att leva. Hon gör långa promenader på isiga vägar, läser, tränar melodislingor på sin tvärflöjt - och tar även tag i skoveln för att hjälpa oss skotta snö. Hon lånar gärna ut sin våning i Paris om vi skulle få lust, så vem vet....?

JANUARI 2014

Så är vintern här till slut med frostiga dagar, snö och kyla - och det höstbruna landskapet kommer äntligen ro under det vita täcket. Nyårsaftonen firar vi utan åthävor. När 12-slaget närmar sig sitter vi framför brasan, skålar i Sherry, påminner oss händelser under året som gick och reflekterar över tidens alltför snabba flykt. Utanför fönstret står natten tyst och ogenomträngligt svart. Den halvt utbrunna elden på härden spritter då och då till, och ger fladdrande skuggor i tak och på väggar. Året 2014 är ett par timmar gammalt när sömnen fångar in oss. Mot förstu-räcket står snöskoveln lutad - i morgon är en ny dag.

Läsning och vinter hör ihop. För min del är den här vinterns tema Alexander McCall Smith's böcker om Precious Ramotswe och Damernas Detektivbyrå i Gaborone, Botswana. En rundhyllt kvinna med "traditionella" afrikanska mått, världsvis, klok och med en särskild känsla för den vanliga människans bekymmer. Tillsammans med sin sekreterare Makutsi löser hon med gott humör sina "fall" vare sig det gäller problem med otrogna män eller försvunna barn. Och i centrum, alltid en rykande kopp Rooibos Te för fantasins flykt och tankens skärpa. Det var länge sedan jag läste någonting med sådan lust och oförfalskad glädje.

PEGGY. Beröringspunkter mellan golf och flugfiske är få. Fast en golfboll hamnar förstås då och då i "ruffen" i likhet med våra flugor efter ett slarvigt bak-kast. Från vännen Peter Andersson i Hudiksvall fick jag i höstas ett paket med ett dussintal golf-peggar. Peter "tänker" alltid flugbindning och har gett mig många idéer och nya uppslag. Peggarna, säger han, blir perfekta popper-ämnen nerbantade till lämplig storlek. I pegg-huvudet sågas ett spår där en 8-ans kinkshank-krok trycks in tillsammans med tvåkomponents-lim. Återstår målning, samt inbindning av stjärt och hackel. Bilden ger all information. Den skålade fronten skapar vattenmotstånd och ger poppern, vid ryckvis hemtagning, det karaktäristiska bubblande ljudet.